Då har det nya året pågått en tag och jag har avslutat min tredje antibiotikakur på denna sidan årsskiftet. Nu räcker det bakterier, hör ni det!
Jag minskade på min träning när jag fick en ny infektion tre dagar efter jag avslutat PC-kuren från den förra, men idag var det dags igen. Ska erkänna att det kändes motigt värre att ta sig till motionscentralen idag. Och satt inte träningskläderna sämre än för tre veckor sedan? I alla fall körde jag mitt styrkepass som tänkt var.
Stammisarna var där som brukligt. Tanten med rullatorn som inte är stark nog för att öppna dörren(, hoppas hon tränar armmusklerna). Farbrorn med harklingarna som hörs genom hela lokalen och får mig att vilja spy, om inte den starka svettdoften han omger sig med framkallat samma känsla. Sen har vi de två grönhåriga arbetslösa rökapå-killarna som lugnt och i maklig takt bestämmer sig för två maskiner och sedan stannar där den timmen jag besöker gymmet. Hade man tänkt träna i biceps-maskinen men inte hunnit göra det innan de kommer, är det kört. Om ni inte fattat det tränar jag dagtid, tiden då deltidsarbetande (jag), sjukskrivna, arbetslösa och pensionärer bor i gymmet.
Jag har ett mål med min träning, förutom att bli snygg, smal och vacker(!). Det är att springa Vårruset. Idag försökte jag springa på löpbandet. Huvaligen, min kropp är i chock! Mina fötter, vader, skenben, knän och hjärna är i chock. Kroppen förstod inte att det skulle vara så smärtsamt, men det var det. FEM minuters ren plåga idag blev det. Nåja, det är långt till maj och trots att jag aldrig lyckats jogga runt en 2,5km-slinga i skoltiden, kanske jag kan få till det till Vårruset, men jag kanske ska nöja mig med en promenad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar