Del 1, Ung och vilse.

När jag gick gymnasiet hade jag stora planer. Jag skulle läsa vidare. Bli något. Tjäna pengar. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig.

Det blev något tuffare än jag hade tänkt mig. Lärarna var inte de bästa, men visst fanns det några hyggliga själar. Jag tappade fart. Och hängde inte med. Orkade inte bry mig om alla ämnen. Min mattelärare gav mig två alternativ i slutet av andra året: Gå kvar terminen ut och få en etta i betyg (Ja, det var så länge sedan.) eller hoppa av skolan och göra något annat ett tag. Båda skulle resultera i att jag skulle få läsa om andra året med chans att förbättra mina betyg, om jag ville/orkade/kunde.

Jag hoppade av gymnasiet och blev arbetslös. Detta var på den tiden arbetsförmedlingen inte bara var ett kontrollorgan. Jag fick nämligen gå på kurs. Lära mig att söka jobb. Ringa på deras telefoner. Skicka ut slumpvisa meritförteckningar och bli fejkintervjuad av andra arbetslösa. Av detta blev inget jobb, däremot fick jag en praktikplats, inskolningsplats hette det då, på kommunen. Det var det bästa som kunde hända mig.

Jag fick jobba för en forskare som brann för sitt yrke. Hon hade hoppat på olika utbildningar innan hon förstod vad hon skulle bli. Jurist? Nä. Journalist? Nä. När hon låg sjuk i sitt studentrum och studerade väggmöglet insåg hon att det var biolog hon skulle bli. Hon blev limnolog. Och då tänker du, jaha gott om jobb för sådana? Nej, det kan man ju inte påstå, men det är inte det som är poängen här.
Det var det roligaste jobb jag någonsin haft. Fantastiskt varierat och lärorikt. Jag fick var med biologen på vattenexkursioner med båt och fiska alger (hon är algforskare) och sedan preparera proverna för att skicka vidare eller själv analysera dem på labbet hos vattenverket. Fatta det! Ett riktigt labb! Inte bara räkna molekylvikt och destillera alkohol.  Dessutom tog jag resultaten och gjorde grafer på datorer. Jag fick till och med min första bärbara mac (att låna). Vi kollade på algerna i labbet, matade möss för att se hur giftiga de var(LD50) och satte sedan samman allt till ett resultat.

Att vara en skoltrött 18-åring och komma ut ur skolan till en så varierad och lärorik arbetsplats är få förunnade tror jag, men det gav mig ny energi och en vilja att fortsätta att studera. Jag förstod att det inte var kört. Alltså, det går att byta väg. Jag hade enkelspårigt tänkt ut en bana som ledde till en återvändsgränd. Jag kom inte framåt. Till hösten gjorde jag om andra året på gymnasiet, det gick betydligt bättre. Jag kom dessutom på en lösning. Byta skola. Den där skolan jag harvade första åren var inget vidare. När jag bytte blev det en helt annan nivå på lärarna och dessutom var min energi på topp för att få godkända betyg och kunna läsa på högskolan.

Jag hade ett mål. Jag ville bli biolog.