2009-07-24

Turism


Har ni tänkt på en sak? När vi svenskar åker till ett annat land, i alla fall i Europa, får man hjälp. Man kan stå där med sin karta och fundera om det var nästa höger eller vänster för att finna vägen till hotellet, det dröjer aldrig lång stund innan någon lokalinvånare stiger fram och frågar om de kan hjälpa till. Ibland kan de inte samma språk som vi, men det går ändå att hitta ett gemensamt språk. Handrörelser, gester och allmänt viftande med bestämda fraser gör att man vet någorlunda hur man ska ta sig vidare. Och vi blir alltid glada och tacksamma.
När hjälpte du en turist i Sverige senast? Just det. Du gick förbi, eller hur? Han stod där med sin karta och såg vilsen ut, men du hade inte tid, eller kände att du kanske inte visste hur du kunde hjälpa till, eller till och med känner dig så ringrostig på engelska att du trodde det skulle bli pinsamt. Det värsta vi vet är att det blir pinsamt. -Tänk om jag nu erbjuder min hjälp på min kassa engelska och så vet jag inte ens hur han ska gå. -Tänk om jag inte förstår vad han säger.
Och det tänker vi. Det tänker jag. Tänker inte du det?
-Det är konstigt sa min internationella kompis, att folk tänker så, ni är ju så bra på engelska här! Men just det, jag har själv inte hjälpt en turist i Sverige på länge, jag går också förbi.

En annan sak med turistsäsongen i år, är den svaga kronan. Många svenskar oroas av varsel och vågar inte ta sig utomlands, samtidigt väller det in tyskar, danskar och andra européer som vill uppleva den svenska sommaren. De har spenderbyxorna på minsann. Vad gör vi? Blir vi glada? Nä! Istället görs teveinslag om de stackars danskarna som går på knäna för att svenskarna inte besöker deras campingar eller nöjesparker. Ja, det är ju himla synd om danskarna som har en stark krona så att svenskar, tyskar och till och med danskar väljer Sverige framför Danmark.

Kan vi inte glädjas åt att så många vill besöka vårt land? Nu när det går ner i alla branscher är det dags att stärka den positiva tron på turismen. Det är en stor intäktskälla till det svenska samhället och kanske(?) den enda branschen i Sverige på frammarsch just nu. Vi måste förstå att turismen är viktig. Vi måste ta hand om turisterna. Det är dags att sluta gå förbi killen med kartan nu! Det är inte pinsamt att hjälpa en turist. Det är bra för ekonomin.

2009-07-06

Del 2, Någon som tror på mig.

Ja, nu blev jag inte biolog. Jag kom helt enkelt inte in på den utbildning jag ville gå. Blev tredje reserv efter första intagningen. Borde kanske ringt och tjatat för att se om jag hade kommit in, men gjorde aldrig det. Istället drog jag iväg till den stora Studentstaden för vidare studier. Där fortsatte jag att läsa med varierat resultat. Vissa kurser var underbara och kul, andra svåra och lite knepiga. Gjorde en del omtentor ska erkännas.

Jag funderade över min kropp och tyckte den inte fungerade som den skulle och gick då till studenthälsan, där fick man träffa en doktor som genast skickade en remiss vidare till det stora Sjukhuset och Specialist. Han visste vad han talade om, det gjorde han. Jag hade inte förut träffat en så säker och självklar läkare med karisma och pondus. (Läs snygg också.) Han gav mig två alternativ. En spännande operation eftersom han forskade i detta ämne var Alternativ Ett. Visserligen med titthålskirurgi, men ändå. Alternativ Två kunde jag göra själv. Han föreslog att jag skulle gå ner i vikt helt enkelt.
Blicken han gav mig var stabil och den sa att det var enkelt att gå ner i vikt. Jag hade aldrig funderat på att gå ner i vikt innan. Bara tänkt att det var jobbigt med kläder och trivts med mig själv i övrigt.

Så jag gjorde det. Stegade iväg till Väktviktarna och skrev in mig. Hittade en föreläsare som lät mer som en predikant än en viktkonsulent. Det var bra där. Det gick lätt. Jag blev smalare. Tränade samtidigt regelbundet. Tog omtentor.
Resultat fick jag så det hette duga. Både att jag kroppsligen blev bra och rätt snygg till slut. Men eftersom jag var student med fokus enbart på mat, studier, träning så gick allt som en dans. När mitt studieprogram var slut, var alla poäng tagna. Min examen var klar. Jag gick ut i arbetslivet med tillförsikt. Första egna lägenheten. Första jobbet. Och tillgänglig att bli älskad!
Vilken sommar det var!

2009-07-01

Del 1, Ung och vilse.

När jag gick gymnasiet hade jag stora planer. Jag skulle läsa vidare. Bli något. Tjäna pengar. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig.

Det blev något tuffare än jag hade tänkt mig. Lärarna var inte de bästa, men visst fanns det några hyggliga själar. Jag tappade fart. Och hängde inte med. Orkade inte bry mig om alla ämnen. Min mattelärare gav mig två alternativ i slutet av andra året: Gå kvar terminen ut och få en etta i betyg (Ja, det var så länge sedan.) eller hoppa av skolan och göra något annat ett tag. Båda skulle resultera i att jag skulle få läsa om andra året med chans att förbättra mina betyg, om jag ville/orkade/kunde.

Jag hoppade av gymnasiet och blev arbetslös. Detta var på den tiden arbetsförmedlingen inte bara var ett kontrollorgan. Jag fick nämligen gå på kurs. Lära mig att söka jobb. Ringa på deras telefoner. Skicka ut slumpvisa meritförteckningar och bli fejkintervjuad av andra arbetslösa. Av detta blev inget jobb, däremot fick jag en praktikplats, inskolningsplats hette det då, på kommunen. Det var det bästa som kunde hända mig.

Jag fick jobba för en forskare som brann för sitt yrke. Hon hade hoppat på olika utbildningar innan hon förstod vad hon skulle bli. Jurist? Nä. Journalist? Nä. När hon låg sjuk i sitt studentrum och studerade väggmöglet insåg hon att det var biolog hon skulle bli. Hon blev limnolog. Och då tänker du, jaha gott om jobb för sådana? Nej, det kan man ju inte påstå, men det är inte det som är poängen här.
Det var det roligaste jobb jag någonsin haft. Fantastiskt varierat och lärorikt. Jag fick var med biologen på vattenexkursioner med båt och fiska alger (hon är algforskare) och sedan preparera proverna för att skicka vidare eller själv analysera dem på labbet hos vattenverket. Fatta det! Ett riktigt labb! Inte bara räkna molekylvikt och destillera alkohol.  Dessutom tog jag resultaten och gjorde grafer på datorer. Jag fick till och med min första bärbara mac (att låna). Vi kollade på algerna i labbet, matade möss för att se hur giftiga de var(LD50) och satte sedan samman allt till ett resultat.

Att vara en skoltrött 18-åring och komma ut ur skolan till en så varierad och lärorik arbetsplats är få förunnade tror jag, men det gav mig ny energi och en vilja att fortsätta att studera. Jag förstod att det inte var kört. Alltså, det går att byta väg. Jag hade enkelspårigt tänkt ut en bana som ledde till en återvändsgränd. Jag kom inte framåt. Till hösten gjorde jag om andra året på gymnasiet, det gick betydligt bättre. Jag kom dessutom på en lösning. Byta skola. Den där skolan jag harvade första åren var inget vidare. När jag bytte blev det en helt annan nivå på lärarna och dessutom var min energi på topp för att få godkända betyg och kunna läsa på högskolan.

Jag hade ett mål. Jag ville bli biolog.