2008-08-29

Världens lungor

När jag till fots tog mig till jobbet idag, funderade jag över skogens betydelse. Snarare jag funderade över vilket träd som är vackrast?

En konstig tanke kan tyckas, men på vägen jag gick finns varierande trädslag. Almar, lönn, kastanjeträd och ek passerades under promenaden. Jag kunde helt enkelt inte bestämma mig.

Almar är pampiga och fina med sina ”näsor”. Kastanjeträden är maffiga och ger minnen av den stora kastanjen hemma på mormors gård. Lönnen med sina flikiga blad och klistriga ”näsor” som vi lekte med när jag var liten. Och ek. När jag var liten och vi var på väg i bilen till Blekinge och vår enkla sommarstuga, såg jag många ekar. De var gamla, tjocka, knotiga och vackra.
Samtliga känslor till träden är kopplade med minnen från uppväxten. Dofter, känslor av sommarvarm vind genom den öppna vindrutan på bilen. Den taggiga kastanjen i min hand. Ekollonet som man kan ta av den lilla hatten på. Torkade blad. Höstlöv och collage i skolan. Det vackraste av allt? Bokskogen runt huset jag växte upp i, när bladen precis spruckit ut. Den skira ljusgröna färgen som så snabbt försvinner och man vet att snart är skolan slut. Eller tja, var slut, vi pratar minnen, eller hur?

Det slår mig nu hur viktigt det är att mitt barn också får uppleva träd. Att hon får möjlighet att leka med näsor, samla höstlöv, ollon och skala kastanjer. Vad mycket minnen och upplevelser det ger!
Vad för minnen, kopplade till doft och syn finns i vår multimedia-värld? Internet, dataspel, dvd och barnprogram är tvådimensionellt. Det är inget man kan ta på. Det luktar inte, känns inte på något speciellt sätt och blir ganska genomgående passivt mottagande av kunskap. Att promenera, leka i skogen eller i trädgården med pinnar, kottar, löv och ekollon är inte bara ett sätt att visa barnen att naturen är viktig att ta hand om, utan ett sätt att ge barnen riktiga minnen som finns med varje gång man ser en hästkastanj resten av ens liv.

2008-08-28

Kräftgång



Då åt vi kräftor igår. Märket var Pandalus Kinesiska jumbokräftor. De var sådär. Och mycket riktigt, när jag kollar DNs kräfttest, får denna sort bottenbetyg. Jag kan hålla med. Lagen var alldeles för salt, fast de hade fin färg. Det bästa med kräftorna är dock inte smaken. Det är alla minnen jag har från när jag var liten.

Vi tältade bredvid ån och satte ut mjärdar på kvällen. På natten gick vi upp, lyste med ficklampa och tömde alla fulla burar och satte dem på nytt, tömde igen tidigt på morgonen. Vi kom hem med hinkvis med kräftor. Kräftgillen med kräftor i drösar är vad jag minns. Och storkok med kräftor hemma i köket.

Plötsligt en dag tog det slut. Kräftpesten kom. Alla gamla mjärdar slängdes för att inte smitta vattendrag och sjöar som inte hunnit bli drabbade.

För några år sedan fiskade vi kräftor igen i Kroksjön i Blekinge. Där har de planterat in signalkräftor, men där finns inte så många. Det var noga med att mäta varje kräfta för att inte ta för små kräftor. Tillväxten är viktig där. Vi fick en halv hink ungefär, men vilka minnen.

2008-08-27

Ledig regnig onsdag


Har en arbetsfri dag. Det regnar utanför och jag skriver mitt första inlägg på blogger. Jag ska gå en abf-kurs i höst för att göra en blog och tjuvstartar lite för att testa och se hur det går. Använder kursens blog för att lära mig.

Precis som alla andra dagar vill jag mycket. Ska hinna med mycket. Göra mycket. Vara duktig. Vi får väl se...
Har i alla fall kört två tvättmaskiner och diskat. Hoppas dammsugaren hittar fram idag. Den behövs.

Ikväll ska vi äta kräftor. Dom är inte på något sätt svenska, fast det vore gott med svenska havskräftor. Har min man köpt rätt sort? Han läste på nätet för att se vilka som är goda, undrar om han kom ihåg det i affären? Återkommer med smak-recension senare.