En konstig tanke kan tyckas, men på vägen jag gick finns varierande trädslag. Almar, lönn, kastanjeträd och ek passerades under promenaden. Jag kunde helt enkelt inte bestämma mig.
Almar är pampiga och fina med sina ”näsor”. Kastanjeträden är maffiga och ger minnen av den stora kastanjen hemma på mormors gård. Lönnen med sina flikiga blad och klistriga ”näsor” som vi lekte med när jag var liten. Och ek. När jag var liten och vi var på väg i bilen till Blekinge och vår enkla sommarstuga, såg jag många ekar. De var gamla, tjocka, knotiga och vackra.
Samtliga känslor till träden är kopplade med minnen från uppväxten. Dofter, känslor av sommarvarm vind genom den öppna vindrutan på bilen. Den taggiga kastanjen i min hand. Ekollonet som man kan ta av den lilla hatten på. Torkade blad. Höstlöv och collage i skolan. Det vackraste av allt? Bokskogen runt huset jag växte upp i, när bladen precis spruckit ut. Den skira ljusgröna färgen som så snabbt försvinner och man vet att snart är skolan slut. Eller tja, var slut, vi pratar minnen, eller hur?
Det slår mig nu hur viktigt det är att mitt barn också får uppleva träd. Att hon får möjlighet att leka med näsor, samla höstlöv, ollon och skala kastanjer. Vad mycket minnen och upplevelser det ger!
Vad för minnen, kopplade till doft och syn finns i vår multimedia-värld? Internet, dataspel, dvd och barnprogram är tvådimensionellt. Det är inget man kan ta på. Det luktar inte, känns inte på något speciellt sätt och blir ganska genomgående passivt mottagande av kunskap. Att promenera, leka i skogen eller i trädgården med pinnar, kottar, löv och ekollon är inte bara ett sätt att visa barnen att naturen är viktig att ta hand om, utan ett sätt att ge barnen riktiga minnen som finns med varje gång man ser en hästkastanj resten av ens liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar