2010-09-06

Vuxenmobbning

Funderar på mitt jobb. På en ny arbetskamrat. Hon försöker passa in och göra så gott hon kan. Vissa är inte nöjda. Kritiken är skarp, men mest bakom ryggen. Jag har försökt se fördelarna med vår nya kollega, men ser lättare nackdelarna när de påtalas ideligen. Jag vill att hon ska trivas. Jag oroar mig lite för henne. Hon har haft ett par sjukdagar redan, men det får många när man byter arbetsplats med ny stress, virusmiljö och anpassning.

Jag har läst Maciei Zarembas fina artikelserie i DN om mobbning på arbetsplatser och riktigt där är vi inte ännu. På långa vägar. Jag vet själv hur det är att ha en klump i magen varje dag när man ska ta sig till en arbetsplats, fast i mitt fall var det grundskolan. Minns ändå obehaget.

Jag hoppas hon inte känner så ännu, jag tror vi ska kunna vända det. Idag ska jag fråga henne hur det är. Jag ska fråga henne hur helgen varit och varför hon inte kom med på sammankomsten vi hade. Ingen kom ihåg att kolla en extra gång hur hon skulle ta sig dit och att hon skulle komma. Det har jag tänkt på i helgen. Flera gånger. Jag skäms. Men det är inte bara jag väl? Inte bara mitt ansvar? Vi måste tillsammans få alla att trivas på arbetsplatsen. Man får ju ta sina kollegor på gott och ont och gilla läget lite, visst är det så? Idag ska jag försöka göra mitt för att hon ska trivas lite bättre, om det inte hjälper, ska jag be vissa kollegor att skärpa till sig och tänka på alternativet. Att inte ha någon extra arbetskamrat med all avlastning det innebär, hur mycket extra vi andra får slita då och hur mycket som blir eftersatt för att vi inte hinner med.

2010-09-03

Det kalla kriget


Här råder en hård och kall stämning. Vi slåss varje dag för att behålla det som är vårt. Det kan tyckas banalt och simpelt att benämna detta som ett krig, men det är det trots allt. Ett gerillakrig som pågår i det tysta. Fienden tar sakta men säkert över mer och mer territorier, fast i det här fallet, strumpor.
Jag och min make har länge använt samma typ av strumpor, svarta strumpor i liknande storlek. Det ledde snabbt till problem hos oss. Antingen blev jag anklagad för att ha stulit hans strumpor i senaste tvätten eller att ha parat ihop hans strumpor fel(!) med flit. Detta ledde till följande förändring: Separata tvättkorgar, separata tvättar. Svarta strumpor på tvättlinan hörde samman med den tvätt som torkades samtidigt. Min tvätt eller hans tvätt. Detta var ändå ingen lösning. Problemen kvarstod. Någon tog svarta strumpor från tvättlinan när man inte orkade leta i skåpet. Någon stal sakta en strumpa i taget tills det var alldeles fullt en en persons strumplåda och helt tomt i den andras. Det blev ohållbart. Ullared blev en del av lösningen. Den andra heter veckostrumpor. Till en början köpte maken veckostrumpor. Allt borde blivit frid och fröjd kan tyckas, men så blev inte fallet. Nya kläddirektiv krävde svarta strumpor på min arbetsplats och jag köpte återigen på mig ett antal par svarta strumpor. Det fungerade inte det heller. Visserligen var vi säkra på vems strumporna med veckomärkningen tillhörde, men ändå krympte min strumpsamling. Om det var tjuvar, hungriga tvättmaskiner eller lata män som inte orkar leta klockan sju på morgonen som var anledningen ska jag låta vara osagt. Återigen styrde vi kosan mot Ullared. Vi köpte ännu mer herrstrumpor med veckomärkning. Det bästa av allt var att det fanns damstrumporna med veckomärkning. Dessa strumpor har dessutom en färgad kant i samma färg som veckodagen. Det finns ingen chans att vi ska kunna välja fel längre. Mina strumpor med färg längst upp, hans med bara veckodagens namn. Perfekt!
Skulle man kunna tro. Kriget fortsätter. Min kära make har dille på att välja rätt veckodag på sina strumpor, på så sätt vet han hela den dagen tex att det är tisdag. Han har tisdagsstrumpor på. Jag däremot bryr mig föga. Ett par strumpor-check. Strumpor åker på-check. Visa gärna för maken att man valt fel veckodag på strumporna-check. Maken får spel, ingen feng-shui-check. Det kalla kriget fortsätter och heter numera hämnd. Just idag råkar jag ha fredagsstrumpor på, sug på den mannen! Vänta lite, det är fredag idag ju, noooooooooooooo!

2010-09-01

Gröna ambitioner


Denna sommar har vi verkligen försökt hänga i vår kolonistuga. Vi har sovit en hel del där. Vi har haft våra ambitioner, både med odling och renovering. Av det mesta blev intet gjort. Så är det. Gillar ändå läget eftersom det brukar bli så varje sommar. Inte mycket blir gjort. En kompis fick mig att få lite frön i jorden, sent visserligen, men jag är glad att hon fick mig att sätta lite fart. Det blev lite rädisor, spenat och ruccola ganska snabbt, som jag sedan lät gå i blom. Nu vid odlingssäsongens slut har jag skördat squash, gröna bönor, sockerärtor och tomater.
Syltandet och saftandet har jag legat lågt med i år eftersom vi har kört ganska sockerfri diet, det enda som blivit är nån rabarberpaj och lite vinbärssylt. Vi plockar plommon från våra träd och mumsar, kollar hur sniglarna sakta återerövrar trädgården. Tror vi hållit en ganska lagom nivå på det där, samtidigt som det gnager i en att inte ta allt tillvara. Hamstern i mig vill spara, spara, spara.