Juletid- tid för eftertanke?

Julafton 2008. En betraktelse.
Lång väntan för dottern.
Milt kaos när klapparna delades ut.
Tomten som blev direkt igenkänd av vår flicka.
"Abuela, det är din man som är tomten!"
Kulturberikning av nästa generation i form av Kalle Anka, Karl-Bertil och Viktor Rydberg.
Min mors goda rödbetssallad.
Godis och must i mängder.
Punkt.

En dag kvar till julafton.

Dagens fundering är om vi ska köpa en gran. Jag vet, jag vet, lite sent, men kanske ändå ska vi köpa en gran. Finns inget som får barns ögon att tindra som en fin julgran. Det kan finnas en i källarförrådet i plast, men antagligen längst in, bakom flyttkartonger, cyklar och gamla datorchassin.

Annars har vi planer. Storslagna planer så klart. Idag ska mycket hinnas med. Fast det viktigaste för mig är att åka och bada. Det är vad själen behöver denna stress-maximerade dag.

Bada, köpa sista maten, pynta, slå in paket, köpa gran, göra köttbullar. Något kommer inte att hinnas med. Vad ska vi ta bort?

Julledigt?

Idag ska det bli kusin och mormor-besök från Skåneland. Detta jordbävningsdrabbade land som skövlat offer i form av kraschade pepparkakshus och välta trädgårdsstolar. Det ska bli fullt ös denna helg, som en slags uppstart inför julafton.

Kvällen ska börja ganska seriöst med teaterbesök där vi ska se Sista Dansen. Det blir en liten ledtråd till oss som inte riktigt är där, hur livet ska sluta. Om man inte förstått ännu hur det blir kan man alltid läsa Aftonbladet hur det ser ut idag. Undrar hur det blir om tio år, eller tjugo? Vågar knappt ens tänka tanken.

Ser ensamma äldre människor varje dag. Gamla som inte hänger med. Även jag pustar och blir stressad när "Asta" inte får upp sin plånbok tillräckligt snabbt eller väldigt gärna vill ge mig jämna pengar. De hinns helt enkelt inte med. Det finns ingen plats för dem i dagens stressade, uppskruvade samhälle. Det finns egentligen inte plats för mig som knappt tål stress i dagens tempo. Vem mår bra av detta tempo? Var finns ni sävliga, nöjda människor som låter världen fortsätta runt er utan att påverkas av hetsen? Nu bytte jag tydligen ämne från gamla till stress-samhället.

I alla fall ska mina släktingar få lite julgodis och glögg, om vi hinner det...

Julgodis till arbetskamraterna.

Har de förtjänat mina Tiramisupraliner? Jo, det kan jag nog tycka. Fast i brist på konjak (inte Amaretto!?) fick det bli Cointreau istället. Det blev ganska gott ändå, om man gillar tiramisu-smak så klart.

Man får vara nöjd...

med det lilla. Killen på systemet frågade leg idag!!!

Kräksjuka?

Alla är sjuka. Vissa är kräksjuka. Många är förkylda. Många äter penicillin för halsfluss. Härligt att jobba. Härligt att bli hostad på. Eller inte.
Än så länge är jag frisk.

Hemma har vi vårt vanliga kaos. Vi är så vana vid denna röra att vi knappt ser den. Ouppackade flyttkartonger och tidningshögar. Och vi har städat. Känns rent och fint, tycker vi. Är egentligen rörigt och oinbott. Hur länge har vi bott här? Just det. Fem år!

Snart ska jag göra något åt detta. Vet bara inte vad och hur jag ska lösa det. Handlar nog mest om att engagera sig. Jag ska försöka försöka ta tag i min röra helt enkelt.

Slött innan jul?

Ja nu är det snart uppstart för julhets. Affärerna fylls redan av juldekorationer och ljusslingor. GP recenserar årets julshower, men riktigt ännu har det inte startat.
Årets julklapp ska bli en upplevelse sägs det. Det kan stämma, men folk är ändå köptokiga.
Besökte häromdagen det stora köptemplet i Ullared. Det var trångt och knöigt runt julpyntsavdelningen. Det slets och drogs i leksaker. Vagnarna dignade av dockor, spel, bilar och julpynt. Jag tror att vi vuxna häller över leksaker över våra barn varje jul och hetspyntar våra hem till vilken nytta? Är det inte roligare för våra barn att sitta ner och skapa julpyntet själv än låta kineserna slita för några ören?
Det var faktiskt mer folk i affären nu mitt i november än i juli då jag och min dotter bara "slank in" när vi skulle söderut och då var däremot parkeringsplatserna helt fulla. Då köade folk för en parkeringsplats. Nu fanns flera busslaster med folk från hela landet som skulle julhandla. I NOVEMBER! (Precis som jag!!!!)

Laddat batteri?

Då har jag varit och solat mig vid medelhavet i en oktobervecka.

Det började sådär. Planet var försenat och inte förrän första dagen helt passerat var vi framme. Sedan fortsatte det med dåligt väder. Första riktiga höststormen. Solen började inte visa sig på riktigt förrän tredje dagen. Då hade de flesta andra på hotellet redan gett upp och hyrt bil.

Vi tog däremot en promenad i vackra olivlundar och en liten bergsby som mest bestod av en kyrka och tre turisthus för uthyrning. Därefter kan jag rakt inte klaga. Ingen blev magsjuk. Vi solade och njöt av hav och mat resten av dagarna.

Sedan hem till kylan igen.

Makro

Makro-kort är underbara ting. Att gå väldigt nära kan vara otroligt vackert. Det bästa är när det blir perfekt i fokus som jag tänkte och ljuset räcker till. Vår kamera är ganska ljussvag.

Fast den är vattentät och vi tycker att det är underbart nog. Vad sägs om strandbesök och dotter som gräver ner kameran i sanden? Vi tar hem kameran och gör rent den i rinnande vatten med en liten borste för att få bort sanden. Perfekt.

Fast vi börjar tröttna på dåliga inomhusbilder och ljussvaga kort. Får se vad nästa kamera blir för en, den har antagligen skak-kompensation, det ska visst de ha nuförtiden.

TV-serier är mitt liv!

Eller nåt. I alla fall styr de min veckoplanering och programmering av vår PVR.

Åh vår lilla inspelningsapparat är underbar. Fast rätt jäkla usel egentligen eftersom den är så låååångsam när den startas och man ska spela in. Det jobbigaste med inspelningarna är att i bland blir det stora konflikter. Mellan mina program och min mans.

Jag är himla glad att vi inte har fler tevekanaler att titta på då skulle våra kvällar inte funka alls. Jag menar, om nu min tös inte kan somna och klockan hinner bli nio då är det rätt bra att veta att jag kan pausa i CSI-avsnittet och se det sedan när hon somnat om, så hon slipper se mordoffer med larver och flugor. Guld värt helt enkelt.

Sen att min man tycker det är coolt med Flash Gordon eller Stargate Atlantis är totalt oviktigt för mig, för jag slipper vara hemma när han faktiskt tittar på det och inte ödsla mitt fredagsmys med sci-fi-serier.

Fast jag får en tår i ögat när det börjar närma sig slutet av säsongen, som So You Think You Can Dance till exempel. Fast mest är jag sur för att jag råkade spoila det för mig genom att kolla upp programmet på Wikipedia och fick reda på vem som vann i år.

Septemberkänsla

Vi fick hjälp av en väldigt upptagen herre att beskära våra träd. Han gav oss många bra tips och råd på hur vi ska få dem fina igen. Dessutom köpte jag lökar som jag hoppas ska komma upp nästa vår med fina färger innan det andra kommer igång. Det blev krokus och snödroppar och en blandad kompott med tulpaner som jag ska plantera i en korg på ett soligt och varmt ställe. Det ska visst inte finnas några rådjur i vårt område och jag hoppas att råttor och fåglar inte ska komma åt mina lökar.

Idag var jag hemma med en liten sjukling. Det är en ömklig syn med en febrig liten tös som ligger och gnyr. Tur att det finns piller och läkare. Imorgon ska vi kolla om det är halsfluss, då väntar en penicillinkur. Jippi!

Man bör, man ska ...

Det är dags! Det är verkligen dags.
Jag minns med glädje våren och odlingsstarten.
Ogräsfri jord och fina rabatter. Det var DÅ. Nu är det annan tid.
Maskrosor, kirskål och elaka tistlar tar sakta men säkert över min lott.
Sniglarna jublar över ogräsmängden som gör det behagligt för dem att ta sig fram och mumsa min sallad och mina bönor.
Min bär/blom-rabatt är övervuxen med åkerfräken och skräppor.
Kanske orkar jag i morgon. Då ska jag minsann!!! Eller inte.

Idag

Kim Possible
Mamma Mu
ABBA
Kastanjer
Philofix
Evas funkaprogram
Plättar
Äventyrsbad
Gymnastik

Sommarminnen

En härlig skylt för oss som är småsugna på en macka eller en vovve.

Det kan ju pigga upp!

Stresshantering

Idag fick jag information om en stresshanteringskurs som jag ska gå. På vägen hem gick jag via kolonistugan för att se hur mina bönor (Phaseolus vulgaris L. 'Goldfield') mår

Det är härligt med skördetid. Även om jag borde ta tag i mitt ogräs och faktiskt jobba i min lilla stuga, så är det mysigt att gå dit och "bara vara" där. Jag plockade lite ärtor, små gula söta tomater, gurka(Cucumis sativus L. 'Marketmore 76'), plocksallad och massor med bönor. Det ska bli gott att mumsa i sig. Ett par vilsna solrosor blommar äntligen och några rosor håller i sig med ständigt nya knoppar och vackra blommor.

En dag som gjord för stresshantering, helt enkelt.

Omega 3

Ny forskning visar ännu en gång hur nyttigt det är med fiskoljor. Nu senast att det är bra för hjärtsviktspatienter. Fisk är fantastiskt. Undrar vad vi ska göra när fisken är slutfiskad? Det påstås att omega3 från växter och frön inte är lika nyttig som fiskoljan. Det är väldigt enkelt att lägga till en kapsel fiskolja varje dag om nu fisken är för dyr. Men det är inte heller gratis. I Ica-kuriren testade man och fann att Pikasol Forte var bäst.

Men varför krångla till det med fiskgrytor eller piller? Varför inte bara ta lite makrill i tomatsås på sin smörgås varje dag? Helt enkelt.

Världens lungor

När jag till fots tog mig till jobbet idag, funderade jag över skogens betydelse. Snarare jag funderade över vilket träd som är vackrast?

En konstig tanke kan tyckas, men på vägen jag gick finns varierande trädslag. Almar, lönn, kastanjeträd och ek passerades under promenaden. Jag kunde helt enkelt inte bestämma mig.

Almar är pampiga och fina med sina ”näsor”. Kastanjeträden är maffiga och ger minnen av den stora kastanjen hemma på mormors gård. Lönnen med sina flikiga blad och klistriga ”näsor” som vi lekte med när jag var liten. Och ek. När jag var liten och vi var på väg i bilen till Blekinge och vår enkla sommarstuga, såg jag många ekar. De var gamla, tjocka, knotiga och vackra.
Samtliga känslor till träden är kopplade med minnen från uppväxten. Dofter, känslor av sommarvarm vind genom den öppna vindrutan på bilen. Den taggiga kastanjen i min hand. Ekollonet som man kan ta av den lilla hatten på. Torkade blad. Höstlöv och collage i skolan. Det vackraste av allt? Bokskogen runt huset jag växte upp i, när bladen precis spruckit ut. Den skira ljusgröna färgen som så snabbt försvinner och man vet att snart är skolan slut. Eller tja, var slut, vi pratar minnen, eller hur?

Det slår mig nu hur viktigt det är att mitt barn också får uppleva träd. Att hon får möjlighet att leka med näsor, samla höstlöv, ollon och skala kastanjer. Vad mycket minnen och upplevelser det ger!
Vad för minnen, kopplade till doft och syn finns i vår multimedia-värld? Internet, dataspel, dvd och barnprogram är tvådimensionellt. Det är inget man kan ta på. Det luktar inte, känns inte på något speciellt sätt och blir ganska genomgående passivt mottagande av kunskap. Att promenera, leka i skogen eller i trädgården med pinnar, kottar, löv och ekollon är inte bara ett sätt att visa barnen att naturen är viktig att ta hand om, utan ett sätt att ge barnen riktiga minnen som finns med varje gång man ser en hästkastanj resten av ens liv.

Kräftgång

Då åt vi kräftor igår. Märket var Pandalus Kinesiska jumbokräftor. De var sådär. Och mycket riktigt, när jag kollar DNs kräfttest, får denna sort bottenbetyg. Jag kan hålla med. Lagen var alldeles för salt, fast de hade fin färg. Det bästa med kräftorna är dock inte smaken. Det är alla minnen jag har från när jag var liten.

Vi tältade bredvid ån och satte ut mjärdar på kvällen. På natten gick vi upp, lyste med ficklampa och tömde alla fulla burar och satte dem på nytt, tömde igen tidigt på morgonen. Vi kom hem med hinkvis med kräftor. Kräftgillen med kräftor i drösar är vad jag minns. Och storkok med kräftor hemma i köket.

Plötsligt en dag tog det slut. Kräftpesten kom. Alla gamla mjärdar slängdes för att inte smitta vattendrag och sjöar som inte hunnit bli drabbade.

För några år sedan fiskade vi kräftor igen i Kroksjön i Blekinge. Där har de planterat in signalkräftor, men där finns inte så många. Det var noga med att mäta varje kräfta för att inte ta för små kräftor. Tillväxten är viktig där. Vi fick en halv hink ungefär, men vilka minnen.

Ledig regnig onsdag

Har en arbetsfri dag. Det regnar utanför och jag skriver mitt första inlägg på blogger. Jag ska gå en abf-kurs i höst för att göra en blog och tjuvstartar lite för att testa och se hur det går. Använder kursens blog för att lära mig.

Precis som alla andra dagar vill jag mycket. Ska hinna med mycket. Göra mycket. Vara duktig. Vi får väl se...
Har i alla fall kört två tvättmaskiner och diskat. Hoppas dammsugaren hittar fram idag. Den behövs.

Ikväll ska vi äta kräftor. Dom är inte på något sätt svenska, fast det vore gott med svenska havskräftor. Har min man köpt rätt sort? Han läste på nätet för att se vilka som är goda, undrar om han kom ihåg det i affären? Återkommer med smak-recension senare.