2009-02-28

Lex-Filippa?


Att chefer och medarbetare kan bete sig okänsligt när de diskuterar kollegor eller andra medmänniskor har vi väl misstänkt ibland. Filippa i Höganäs fick det dessutom inspelat på sitt mobilsvar då chefen inte var kompetent nog att stänga av sin mobil efter att sagt sitt meddelande. Då fortsatte chefen prata skit om Filippa med sin kollega. En lokal folkstorm har uppstått. Chefen ska jobba kvar och Filippa går kvar på Utvecklingscentrum.
Hur ofta gör vi övertramp? Hur ofta säger vi något nedsättande om en annan person utan att tänka oss för? Kanske för ofta. Det gamla ordspråket: Man får tänka vad man vill... är inte att förakta. Chefen förklarar detta med att de ventilerar och försöker diskutera fritt. BS vill jag kalla det.
Vi ventilerar på vår arbetsplats. Oftast i frustration och irritation över olika saker. Men även positiva situationer försöker vi dela med oss av. Filippas situation var varken upprörande eller frustrerad. Det var enligt tjejen ett positivt och lugnt möte. En annan sak hade det hela varit om de bråkat och blivit förbannade på varandra och helt enkelt inte kommit överens hur de skulle hjälpa Filippa.
Tänk efter lite nu, hur beter DU dig på din arbetsplats?

2009-02-27

Att vara sjuk

..och ändå gå och jobba. Undrar hur många som gör just detta? Jag valde att vara hemma en dag extra, för att mina medmänniskor inte ska behöva drabbas. De flesta jobbar nog ändå. Biter ihop, kämpar på, känner energinivån på minus och sen blir folk/kunder/kollegor missnöjda med resultat, servicenivån eller bemötandet. Inte konstigt. Många är rädda nu när det är lätt att bli arbetslös och hårt att få ersättning eller svårt att få ett nytt jobb.
Vad du än gör, bränn inte ut dig!
Det är ditt eget ansvar.
Du måste ta hand om din kropp.
Lyssna inåt på dina signaler.
Köpa ett avslappningsband.
Träna regelbundet.
Äta rätt.
Om du inte gör detta, skyll dig själv.
Allt enligt den nya skyll-dig-själv-mentaliteten som råder i detta land just nu.

2009-02-26

En nolla

Vem tror jag att jag är egentligen? Försöker hänga med. Varför twitter och inte facebook? Varför blogg om lite allmänna saker och inte en seriös blogg som diskuterar ett aktuellt ämne eller saker jag stör mig på i jobbet?



1. Kan inte blogga om jobbet. Lite känsligt så där.
2. Vågar inte facebooka igen, det tog för mycket tid av mitt liv, kändes som IRC för 12 år sen.
3. Hänger inte med, men vill gärna veta hur saker funkar.
4. Vill ventilera mina åsikter, även om ämnet inte är på tapeten just nu.

Så är det.
Saker jag gillar:
Color me Katie
Min twittersida
Och att läsa brokep och anakatas uppdateringar från tpb-rättegången.

2009-02-20

Hjälten.

Kan inte låta bli att läsa om TPB-rättegången. Kan någon?
Minns förundersökningen från Arboga, som det blev en mediastorm om. Lögner och smutskastning av TPB i nästan hela mediasverige, där det inte ens var intressant att ställa sakfrågan; Varför fanns bilderna med? Varför valde åklagaren att de skulle bli offentliga.
Mitt i drevet satt Peter Sunde och blev petad i ryggen, kränkt och besviken när han trodde att kanske någon ville lyfta debatten den gången. Läste hans blogginlägg återigen. Man kände verkligen hur besviken och faktiskt skakad han var över att blivit lurad av en ikon, Janne J.
Hittar ett klipp på Youtube som filmades efter debatt var slut och de fortsätter diskussionen i studion. Han ser ganska matt ut. Lite trött. Sorgsen nästan.



Nu, fem månader senare är han nog mer van. Nu vet han att mediadrevet inte går att lita på. Han vet att bloggarna kommer att rapportera från rättegången utan förvrängningar.
Lite är det nog så att han har blivit hjälten. Han satt kvar när han blev påhoppad i teve. Han var rak och tydlig och framförallt betedde sig korrekt.
Det är därför alla vill veta vad han ska säga i TPB-rättegången.

2009-02-17

Dagens dumhet


Satt uppe tidigt imorse. Tänkte att jag skulle försöka få tag i biljetter till Madonnas extrakonsert. Är ingen fanatiker, men hon är en ikon som alltid funnits på listorna.
Var inloggad, valde vilka platser på arenan jag skulle ha. Kollade att det fanns tillräckligt med pengar på kontokortet. Och sen väntade jag...

Fem-i-nio, när det nästan var dags för släppet, kastades jag ut från sajten. Då skulle kön blandas om för att det skulle vara rättvist och lika för alla som ville ha biljetter till konserten. Jag blev sur, men fann mig och väntade snällt. Funderade hur det såg ut utanför Ullevi fem-i-nio. Undrade om vaktmästaren kom ut och såg till att de som stod längst fram blev av med sina platser för att alla skulle ha lika stor chans att få biljetter?

Vid elvatiden var det min tur. Jag kom in på sajten och kunde välja mina platser. Sen fick jag vänta 15-20 minuter. Då berättade sajten att det inte fanns sittplats utan att jag skulle nöja mig med ståplats. Ok, sa jag, och gick vidare till att betala. Nähä, sajten tyckte jag var en ogiltig användare och kastade ut mig.
Jagfick börja om. Försökte igen, med ännu sämre val av ståplats som möjlighet och gick vidare till nästa steg. Medan datorn och sajt-kön tuggade vidare klev jag in i duschen. Det hände ingenting i de 15 minuter jag var borta. Jag hann istället att tänka efter.

Varför ska jag ge 900 kronor för att se en konsert när biljettförsäljaren gör allt för att krångla till det när jag ska köpa biljett? Nej, då ser jag hellre några jazzkonserter eller går på Way-out-west igen. Då blir det garanterat spelglädje och valuta för pengarna.

Alt + F4

2009-02-13

Flockdjuret

Hon har inte riktigt bestämt sig. Hon vet och kan mycket och är inte rädd för att berätta det för alla som vill höra. Framförallt vill hon mycket.
Vill förändra. Vill skapa. Vill göra.
Frågan hon ställer sig är när?
Hon vill inte göra det själv. Då känner hon sig ensam.

Det är svårt att vara människa. Människan är ett flockdjur.

2009-02-10

Overpriced and undercooked!


Dagen till ära var jag och dottern lediga och skulle utforska staden.
Ja, mest skulle jag hämta biljetter till teatern för att se om 'Sista Dansen'. Sist jag gick dit, kunde vi inte höra vad som sades. Jag brukar inte ha några problem att höra punkt.

Vi mejlade och påpekade detta, samt efter att inte fått svar från teatern, la ut klagomålet på ett forum. Fortfarande inget svar. Då frågade jag en arbetskamrat som faktiskt har vissa hörselproblem och har sett pjäsen vad hon tyckte. Hon kände tydligen någon som jobbade där och framförde vårt missnöje. Vips fick vi svar på mejl och löfte om möjlighet att se om pjäsen på nya bättre platser. Ibland är personliga kontakter viktigare än nätet.

I alla fall var det sportlov för en massa Göteborgska barn idag och därmed möjligt att delta i någon kul aktivitet. Vi satsade på biblioteket eftersom det är gratis (skattepengar) och nära Stadsteatern. Där fanns böcker, dataspel och lekhörna, men även några rollspelsnissar som hade intresse i att visa/skriva alvspråk, såsom gud (i detta fall Tolkien) avsåg det. Det var lagom kul. Dottern (och jag) trodde vi skulle få skriva egna språk med runor och annat skumt. Istället pojkar i yngre tonåren som härledde hela citat ur Härskarringen på alviska.

Dagen till ära slog vi även på stort med både ett cafébesök på förmiddagen och ett restaurangbesök på lunch. Oj, vad usel mat det blev!!!

Min rätt var fiskrätt med en risotto som borde gråta av lycka av bli kallad just det. Det var inte risotto utan kornigt ris som inte fått den härliga krämiga risottokonsistensen alls. Pris 85 kronor.

Dottern fick välja ur barnmenyn. Hon valde spagetti och köttfärssås, stor överraskning. Det var inte speciellt mycket mat hon fick. Dessutom gillade hon inte såsen.
Det var grynigt med stora grönsaksbitar och för lite socker i. (Burktomater är sura nuförtiden, om du inte visste det.)
Det mest fantastiska med denna rätten var faktiskt att de har tagit sig tid att använda färsk pasta, MEN inte kokat den tillräckligt länge. Den degiga "torrheten" på pastan var alltför tydlig. Ja, jag smakade så klart på dotterns mat för att ha en åsikt. Pris för hennes mat 74 kronor. Därav titeln på dagens bloggpost. Var är Gordon Ramsey när man behöver honom? Nej, jag kunde inte med att klaga på maten. Jag är ju svensk (tiger).

Restaurangerna på Avenyn ger verkligen Sveriges framsida ett dåligt rykte. Tacka vet jag Falafelkungen som står på Kungstorget och har stans mest prisvärda och goda falafel för endast 30 spänn!

2009-02-07

2 outfielders 1 glove

Läste xkcd.com idag angående base system. Förstod inte riktigt referensen i 2 outfielders 1 glove, men min kära make var snäll nog att förklara. Jag blev helt enkelt bara tvungen att söka på youtube på videoresponses på 2 girls 1 cup. Det kryllade verkligen av dem.

Jag är ett och ett halvt år efter alla andra som upptäckt detta filmklipp! Det ska tydligen vara något väääääldigt äckligt, men jag tänkte; (naiv och nyfiken som jag är) Hur hemskt kan det vara? Min man letade febrilt efter kameran för att filma min reaktion, men jag vägrade låta honom göra det.

När vi väl såg det (Det är ganska lätt att hitta på google.), blev våra reaktioner ungefär som de andra på youtube. Kräkreflex och titta bort från skärmen. Det enda man vill är att stänga av klippet, men det går inte, då måste man se resten. Hemskt, hemskt, hemskt!!!!

Ibland är jag för nyfiken för mitt eget bästa. Jag ÖNSKAR att jag aldrig såg klippet. Och snälla ni som inte sett detta; Gör det inte heller!!!!

2009-02-03

Bloggpriser som leder till besökare?


Har idag undersökt vad vinnarna i det stora bloggpriset har för slags bloggar. Det är liksom inte min grej (ännu), att konsumera 100 bloggar om dagen för att se vad nytt som hänt/skrivits/visas/ventileras. Jag håller mig på min lilla kant i mitt lilla universum. Har en make som gladeligen prenumererar på allt man kan tänka sig, men jag är nöjd med det 10-tal bloggar och sidor som jag trots allt kollar av dagligen.

Det var ju lite komiskt att jag nog bara kände till max två av de nominerade bloggarna, men blev så klart intresserad av att läsa flera idag. Tror inte jag är ensam, besöksstatistiken torde skjutit i höjden för många idag.

Sidor som jag ska besöka igen har uppenbarat sig och det är trots allt trevligt att läsa andras kommentarer till livet och lite till på deras bloggar.