Då åt vi kräftor igår. Märket var Pandalus Kinesiska jumbokräftor. De var sådär. Och mycket riktigt, när jag kollar DNs kräfttest, får denna sort bottenbetyg. Jag kan hålla med. Lagen var alldeles för salt, fast de hade fin färg. Det bästa med kräftorna är dock inte smaken. Det är alla minnen jag har från när jag var liten.
Vi tältade bredvid ån och satte ut mjärdar på kvällen. På natten gick vi upp, lyste med ficklampa och tömde alla fulla burar och satte dem på nytt, tömde igen tidigt på morgonen. Vi kom hem med hinkvis med kräftor. Kräftgillen med kräftor i drösar är vad jag minns. Och storkok med kräftor hemma i köket.
Plötsligt en dag tog det slut. Kräftpesten kom. Alla gamla mjärdar slängdes för att inte smitta vattendrag och sjöar som inte hunnit bli drabbade.
För några år sedan fiskade vi kräftor igen i Kroksjön i Blekinge. Där har de planterat in signalkräftor, men där finns inte så många. Det var noga med att mäta varje kräfta för att inte ta för små kräftor. Tillväxten är viktig där. Vi fick en halv hink ungefär, men vilka minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar