Pengar!

Veckans bloggtema är pengar hos Mymlan. Det är något som upptar mycket av mina tankar.
Jag är gift och min man tjänar bra, bättre än en dramatenskådis i alla fall. Det svåra med vårt förhållande är att vi aldrig kan bli jämställda i vår relation. Min ekonomi är ungefär 2/3 av hans och det blir skevt på flera sätt. Bland annat har jag mer tid över då jag jobbar deltid. Jag förväntas därmed att hinna mer saker. Att min energinivå är lika hög (antagligen) som min mans eftersom jag endast kan jobba deltid är ointressant. Jag pusslar ihop dagistider, fritidsaktiviteter och matlistor. Det är en bit som diskuteras (läs bråkas om) flitigt. En annan är att det är jag som till stora delar sköter inköpen. Saker kostar som bekant pengar.
Efter flera år med känslan av att aldrig ha pengar över, skaffade vi gemensam ekonomi. Det betyder att vi har vars ett Visa-kort till samma konto och ett gemensamt räkningskonto. För min del betyder det att jag vet vad för pengar jag har över varje månad. Det är inte mycket. Jag har 1/3 av min skattade inkomst kvar helt enkelt. Dessutom måste jag spara pengar och tänka på framtiden.
Jag klagar inte. Jag klargör. Jag är inte fattig. Jag har en bostad. Jag kan köpa vilken mat jag vill utan att fundera om pengarna ska räcka eller ej. Jag har råd att äta ute om jag får lust. Det ekonomiska är inget gigantiskt problem, ändå blir det diskussioner hemma.

Med en anklagande blick på mig säger han att vi har för höga utgifter. Han säger att vi måste spara. Han säger att han alltid får betala in extra till räkningskontot. Ändå har han dubbelt så mycket pengar kvar på sitt konto varje månad än vad jag har. Vid varje månadsskifte då det är dags för räkningarna sätter sig maken framför datorn och suckar. Högt. Han river bland räkningarna. Räknar på el-utgifterna. Funderar över hur jag kan göra av med så mycket pengar till mat, kläder och annat.
Alltsomoftast påbörjas det där räkningsskötandet vid en felaktig tidpunkt. Alternativ ett, för sent på kvällen, han är trött och grinig. Alternativ två, för tidigt på kvällen, vår dagiströtta dotter studsar omkring och stör honom konstant, han är trött och grinig. Alternativ tre, tidigt på morgonen, alla är uppe men stressade för vi ska komma iväg i tid och han är trött och grinig. Jag börjar misstänka att det är räkningsskötandet som gör honom trött och grinig.
Eftersom vi har blivit trötta ska vi i höst ut på en resa liknande den här. Jag undrar om den räkningen kommer att orsaka en grinig make?