Laddat batteri?

Då har jag varit och solat mig vid medelhavet i en oktobervecka.

Det började sådär. Planet var försenat och inte förrän första dagen helt passerat var vi framme. Sedan fortsatte det med dåligt väder. Första riktiga höststormen. Solen började inte visa sig på riktigt förrän tredje dagen. Då hade de flesta andra på hotellet redan gett upp och hyrt bil.

Vi tog däremot en promenad i vackra olivlundar och en liten bergsby som mest bestod av en kyrka och tre turisthus för uthyrning. Därefter kan jag rakt inte klaga. Ingen blev magsjuk. Vi solade och njöt av hav och mat resten av dagarna.

Sedan hem till kylan igen.

Makro

Makro-kort är underbara ting. Att gå väldigt nära kan vara otroligt vackert. Det bästa är när det blir perfekt i fokus som jag tänkte och ljuset räcker till. Vår kamera är ganska ljussvag.

Fast den är vattentät och vi tycker att det är underbart nog. Vad sägs om strandbesök och dotter som gräver ner kameran i sanden? Vi tar hem kameran och gör rent den i rinnande vatten med en liten borste för att få bort sanden. Perfekt.

Fast vi börjar tröttna på dåliga inomhusbilder och ljussvaga kort. Får se vad nästa kamera blir för en, den har antagligen skak-kompensation, det ska visst de ha nuförtiden.

TV-serier är mitt liv!

Eller nåt. I alla fall styr de min veckoplanering och programmering av vår PVR.

Åh vår lilla inspelningsapparat är underbar. Fast rätt jäkla usel egentligen eftersom den är så låååångsam när den startas och man ska spela in. Det jobbigaste med inspelningarna är att i bland blir det stora konflikter. Mellan mina program och min mans.

Jag är himla glad att vi inte har fler tevekanaler att titta på då skulle våra kvällar inte funka alls. Jag menar, om nu min tös inte kan somna och klockan hinner bli nio då är det rätt bra att veta att jag kan pausa i CSI-avsnittet och se det sedan när hon somnat om, så hon slipper se mordoffer med larver och flugor. Guld värt helt enkelt.

Sen att min man tycker det är coolt med Flash Gordon eller Stargate Atlantis är totalt oviktigt för mig, för jag slipper vara hemma när han faktiskt tittar på det och inte ödsla mitt fredagsmys med sci-fi-serier.

Fast jag får en tår i ögat när det börjar närma sig slutet av säsongen, som So You Think You Can Dance till exempel. Fast mest är jag sur för att jag råkade spoila det för mig genom att kolla upp programmet på Wikipedia och fick reda på vem som vann i år.

Septemberkänsla

Vi fick hjälp av en väldigt upptagen herre att beskära våra träd. Han gav oss många bra tips och råd på hur vi ska få dem fina igen. Dessutom köpte jag lökar som jag hoppas ska komma upp nästa vår med fina färger innan det andra kommer igång. Det blev krokus och snödroppar och en blandad kompott med tulpaner som jag ska plantera i en korg på ett soligt och varmt ställe. Det ska visst inte finnas några rådjur i vårt område och jag hoppas att råttor och fåglar inte ska komma åt mina lökar.

Idag var jag hemma med en liten sjukling. Det är en ömklig syn med en febrig liten tös som ligger och gnyr. Tur att det finns piller och läkare. Imorgon ska vi kolla om det är halsfluss, då väntar en penicillinkur. Jippi!

Man bör, man ska ...

Det är dags! Det är verkligen dags.
Jag minns med glädje våren och odlingsstarten.
Ogräsfri jord och fina rabatter. Det var DÅ. Nu är det annan tid.
Maskrosor, kirskål och elaka tistlar tar sakta men säkert över min lott.
Sniglarna jublar över ogräsmängden som gör det behagligt för dem att ta sig fram och mumsa min sallad och mina bönor.
Min bär/blom-rabatt är övervuxen med åkerfräken och skräppor.
Kanske orkar jag i morgon. Då ska jag minsann!!! Eller inte.

Idag

Kim Possible
Mamma Mu
ABBA
Kastanjer
Philofix
Evas funkaprogram
Plättar
Äventyrsbad
Gymnastik

Sommarminnen

En härlig skylt för oss som är småsugna på en macka eller en vovve.

Det kan ju pigga upp!