Utsatta barn.

Hemskheter får vi läsa om dagligen. Det mest berörande är när det gäller barn. De senaste dagarna har de haglat över oss. Barnläkaren och misstänkt barmhärtighetsmord, våldtagen flicka i Brasilien vars släkt och läkare blir bannlysta av den katolska kyrkan samt praoeleven som våldtog tre flickor på dagis.
Man blir rädd. Rädd för att det ska hända här/oss/nära mig.
Samtidigt tänker jag som så.

När blir det fel (enligt Lex Maria) inom vården? Jo, efter lång tid med hög arbetsbelastning, bristande resurser och utbränd personal. Vilka drabbas av felen då? Jo, oftast samma klick människor som är mycket sjuka.
Ta barnvård till exempel. De flesta barn är väldigt friska och besöker läkare sällan. Risken att något ska hända dem är ganska liten. Däremot vårdkrävande patienter som drabbats av allvarlig sjukdom eller skada, använder stora resurser av sjukvården och därmed ökar risken att just de ska bli drabbade av felbehandling.

Över hela världen finns religion med extrema inriktningar, varav den mest spridda antagligen är katolicismen. Denna kyrka som styr stora delar syd- och mellanamerika med inflytelserikt prästerskap, gärna med nära kopplingar till politiken. Att bannlysa en 9-årig våldtagen flicka som antagligen inte gjort mycken ond gärning i sitt liv och istället förlåta en pedofil som våldtar sin styvdotter är i sanning absurt. Vad annat kan man förvänta sig av en kyrka som i långa tider skyddat sina egna pederaster?

Praon till sist. Skulle det kunna hända här? Nära mig? Min flicka? Ja, så klart. Är det inte lite läskigt att man lämnar bort sina barn till främmande vuxna dagarna i ända?
Nu hoppas jag att min flicka har det bra där hon är. Att hon får bra tillsyn av pålitliga vuxna. Det känns bra. Det känns rätt. När hon ska börja skolan, då är min oro desto större.
Hennes skola kommer bli väldigt stor från år 0-9 vilket innebär ett stort spann med åldrar och barn som lär sig skit av varandra. Har redan nu hört henne berätta om skolkillen som tog stryptag på dagiskompisen. Var har han lärt sig det tro? Dagisfröken såg detta direkt och sa ifrån. Ändå har jag hört dottern berätta detta och så klart reagerat. Hon förstår helt klart att detta inte var bra att göra. Frågan är om det kommer hindra henne från att göra det på någon annan. Jag ska ju inte direkt jämställa detta med de stryplekar som det har skrivits om i media. Det verkade mest vara två barn som bråkade. Men man kan inte så noga veta. Det känns obehagligt nog ändå.

Helst skulle jag vilja bädda in flickan i tjockt fluffigt lager med skydd från allt elakt i världen och samtidigt ge henne en god uppfostran där man tar hänsyn till varandra och även visar framfötterna.
Jag har inte riktigt all tid. Jag har bara tid att vara förälder, inte pedagog. Skattepengarna ska klara resten.